En fråga som är väldigt vanlig idag ör ”vad har du i kisscount” eller ”vem var ditt första haff?”. Frågor som egentligen kanske inte är så jobbiga men nu när jag i efterhand tänker på det något som tar emot. Något som är svårt att förklara, men jag ska försöka. Killar har närmat mig men varje, varje gång blir jag så rädd/obekväm och drar mig undan. Säger ”jag måste gå på toa” och får en känsla av illamående. Ja älskar närhet, älskar bekräftelsen och älskar själva personen, men det verkar inte spela någon roll? Sen ångrar jag mig. För det är inte det att jag inte vill, men jag blir så rädd. En rädsla jag inte riktigt förstår mig på. Jag har aldrig varit med om något traumatiskt på den biten, men ända uppstår känslan. Kanske rädd för att göra fel? Rädd för att bli sårad? Rädd för att bli jämförd? Ja, rädd helt enkelt, men varför? Annars är jag väldigt social och närgående, så fattar inte vad felet är? Jag vill också kunna vara med killar och leva ut tonåren, men jag som blockeras. Vad ska man göra?